Sagan om Mig, Den magiska talande valen och Reinfeldt DEL 3
DEL 3, episkt slut. Mycket blod lovat.
Man 1 - ”Du måste döda honom… idag” Rösten var fylld av hat och avundsjuka.
Man 2 - ”Nej! Jag vägrar!” Kved rösten fram.
Man 1 - ”Jag tycker du ska tänka om, annars kanske något otrevligt händer med ”Henne”…”
Det blev en paus.
Man 2 - ”Vad menar du, vem har du?” Stammade rösten fram samtidigt som den svalde.
Man 1 - ”Du vet troligen vem jag menar… Det är en person du bryr dig väldigt mycket om” Mannen på andra sidan skrattade ett långt, torrt och ondskefullt skratt.
Man 2 - ”Men… Men… Men han är min egen familj, jag kan inte döda honom!”
Man 1 - ”Han skulle gjort det om det skulle varit tvärt om.” Sa mannen sanningsenligt.
Man 2 - ”Ja, det är det som gör det så svårt!”
Man 1 - ”Vadå, varför skulle det göra det svårt?”
Man 2 - ”Alltså, det är svårt för att jag tror att han långt där inne har något gott, något speciellt och unikt!”
Tystnad
Man 1 - ”Han sålde dig till en bordell.”
Man 2 - ”… Ja… ”
Man 2 - ”Men jag är redo att ge honom en ny chans!”
En lång suck av mannen på andra sidan hördes följt av:
Man 1 - ”Antingen dödar du honom eller så dör hon!” Med ett klick avslutade han telefonsamtalet och allting blev tyst. Igen.
DEL 3
Vattnet befann sig precis över mig och det var omöjligt att undvika det. Troligen eftersom mina reflexer aldrig har varit som Dolphans, men mestadels för att jag sov.
Vattnets tystnad och stilla hetts omslött min kropp och jag vaknade upp med ett ryck, framför mina ögon såg jag Feinfeldts slitna kängor.
Jag tittade upp i hans väderbitna ansikte och såg att han hade en tjock ciggar mellan sina läppar. Han tog ut cigarren och släckte den på min panna.
All sömn försvann.
Efter en oplanerad dans runt i det lilla rummet frågade jag honom:
Jag – ”Varför gjorde du så där, det gjorde skit ont!”
Han ignorerade vad jag hade sagt och sa istället:
Feinfeldt - ”Jag vill se dig ute på träningsbanan klockan nollfemhundra, om fem minuter…” Han drog upp sin fot på en närbelägen stol, som om han var en piratkapten som i vilket ögonblick som helst skulle kommendera sin flotta att gå till attack, och fortsatte:
Feinfeldt – ”… Vi ska inleda träningen.”
Tio minuter senare var jag ute på träningsbanan och Feinfeldt kom gående med ett brännbollsträ mot mig och innan jag hann säga hej då drog han upp det och slog det hårt i min mage. Jag tappade luften och ramlade ner på marken.
Feinfeldt – ”AHH!? Hur kändes det där?” Skrek han till mig och började cirkla runt mig.
Jag – ”Bara bra…”
Jag hann knappt sätta mig på mina knän förrän han slog mig igen, och den här gången först i huvudet och sen i magen, så att jag ramlade på rygg och skrek:
Jag – ”VARFÖR gjorde du sådär!?” Jag hostade och försökte andas in luft.
Feinfeldt – ”För att jag ska döda dig nu”
Jag – ”Va? Men jag trodde vi var tajta, jag trodde vi var vänner!”
Feinfeldt – ”Tror gör man i kyrkan, på ön Tornea berättar vi sagor.”
Feinfeldt började rycka i sitt öra och jag såg att hans skinn sakta började lossna, glida av honom. Snart var det inget kvar av Feinfeldts ansikte och ett nytt, mycket välbekant ansikte, kom fram bakom Feinfeldtsmasken.
Det nya ansiktet hade ett maniskt leende som saknade en tand och två ögonbryn som satt ihop och bildad tillsammans ett ondskefullt ”M” över hans panna.
Det var min ärkefiende Manfred.
Jag – ”MANFRED!? Jag trodde du var död!”
Manfred – ”Du tror för mycket, Niklas. Jag dog aldrig den där gången du sålde mig till den spanska bordellen. Efter att ha blivit sexuellt utnyttjad i flera år bestämde jag mig för att försöka fly”
Jag – ”Men hur? Det var ju Spaniens säkraste bordell, ingen flyr från det stället!”
Manfred– ”Jag hade en felfri plan. Jag mutade en städerska att bygga om sin städvagn, för att kunna rymma mig. När jag väl hade tagit mig med städvagnen från mitt rum till städrummet kröp jag genom ventilationstrumman till rummet där larmet fanns. När jag väl var vid larmet skar jag av centrallarmet med en kniv jag gjort själv av ett köttben från bespisningen. När larmet var ur vägen kunde jag obehindrat gå från larmrummet till tvättrummet och åka ner i tvättnerkastet till personalens omklädningsrum. Jag åkte därefter ner genom personalens dassavlopp ner till bordellens vallgrav där jag redan hade förberett en båt byggd av strumplöder från herrduschen. Med båten tog jag mig till kusten där jag tog en taxi till Madrid, med hjälp av falsk legitimation kunde jag med flygg ta mig tillbaka till Loveburg. ”
Jag – ”Hm, jag trodde att de hade slutat med ben i maten? Jag läste det i Bordell-nytt förra veckan.”
Manfred – ”Nej, det var efter jag hade lyckats fly de införde den regeln!”
Jag – ”Så du ska döda mig för att jag råkade sälja dig till en spansk bordell?”
Manfred – ”Nej, nej, absolut inte! Det där är redan glömt! Jag tänkte döda dig för att Don Tårnö, Loveburgs maffia boss, har en hållhake på mig. Han har min kära RÜP kidnappad och om jag inte dödar dig, kommer han döda henne!”
Jag – ”Jag VISSTE att det var han! Det är säkert för att jag inte har lämnat tillbaka pengarna jag lånade av honom i fjol!” Jag slår ihop min knyttnäve med min handflata och fokuserar blicken långt bort för att verkligen vissa hur mycket jag visste att det var han som låg bakom det.
Manfred – ”Bryr du dig ens om att RÜP är tillfångatagen?”
Jag – ”Nä? Skulle jag göra det? Jag menar, jag är en självgod, egoistisk idiot. Jag har inte tid med sådant trams."
Tystnad.
Jag – ”Men säg mig, om du nu tänkte döda mig, varför dödade du mig inte när jag sov?”
Manfred – ”Jag dödar inte någon som sover”
Jag – ”Vadå, har du ens dödat någon?”
Manfred – ”Nej, men för det kan jag väl fortfarande ha som motto att jag inte gör det? Det är ju som att säga att någon inte skulle vara gay bara för att han inte har provat än.”
Tystnad Manfred - ”Förresten, har ingen sagt att du är söt när du sover?”
Jag – ”Nej?”
Manfred – ”Hmf, konstigt, för du är faktiskt ganska söt när du sover. Aja, nu ska jag döda dig innan jag tappar tråden”
Han höjde sitt brännbollsträ för det avslutande slaget, men han hejdade sig i sista sekunden och kastade träet ifrån sig.
Manfred – ”Jag… jag klarar inte att göra det!” Skrek han med gråten i halsen.
Jag – ”Vadå, är du feg eller?” Jag härmade en kyckling för att pointera hur feg han var.
Manfred – ”Nej, men jag kan inte döda min egen bror… Det är… Barbariskt…” Han fick en tom blick.
Jag – ”Jag skulle ha dödat mig om det var jag som var du.” Sa jag innan jag hann tänk vad jag egentligen sagt.
Manfred – ”Argumenterar du för att jag ska döda dig just nu?” Frågade han med en förbryllad röst.
Jag – ”På sett och vis, jag vill ju själv inte dö, men om jag skulle varit i din sitts skulle jag troligen ha dödat mig själv eftersom det är för att befria RÜP.” Sa jag bara för att inte medge att jag hade sagt fel innan.
Manfred – ”Hm, ja du har en poäng där… Då är det väl bara för mig att börja döda dig igen?” Han höjde åter igen sitt brännbollsträ, men han kom av sig igen och sa:
Manfred – ”Det finns ju förstås ett till alternativ, att vi går ihop och dödar Don Tårnö, bränner upp hans slott, befria RÜP och lever alla dagar lyckliga tillsammans!"
En tystnad utbröt när jag tänkte igenom mina alternativ.
Jag – ”Nja, jag tror jag väljer att dö, din godhet äcklar mig.”
Men just när Manfred skulle slå rusar regissören till sagan in och säger att om jag skulle dö skulle hela sagan vara förstörd. Efter en del övertalning, och rätt mycket extra pengar, var Manfred och jag på väg till Don Tårnös onda slott för att befria RÜP.
Dörren till Don Tårnös slott stod öppen, och när vi kom in på hans kontor satt han frånvänd och man kunde bara se hans hår.
Don Tårnö – ”Jag har väntat dig, Manfred, men inte dig, Niklas. Jag trodde du var död.”
Jag – ”Tja, jag är livs levande, och här för att döda dig, en gång för alla!”
Don Tårnö utstötte ett kallt, ihålligt skratt som mer lät som när vattnet slår mot en strand.
Don Tårnö – ”Du? Döda mig? Det skulle jagvilja se!”
Jag – ”Med glädje…”
Jag tog tag i Manfreds brännbollsträ och började gå emot Don Tårnö.
Don Tårnö – ”Em... Vi behöver faktiskt inte ha ett blodbad, du skulle bara kunna ge tillbaka pengarna du är skyldig mig”
Jag – ”Dom pengarna kan du köra upp någonstans där solen inte lyser!”
Don Tårnö – ”Tja, jag kan ju inte göra det. Du har inte gett mig några pengar”
Jag – ”Skaffa ett jobb, HIPPI!”
Don Tårnö – ”Tja, om inte du ska ge mig några pengar har jag inga andra val än att döda dig”
Don Tårnö klev upp från stolen och drog fram ett långt smalt blad från sin käpp.
Vi stod och blängde på den andra och skulle just attackera och göra slut på varandra när Manfred stoppar oss:
Manfred – ”Vänta, vänta, hur mycket är du egentligen skyldig honom, Niklas?”
Jag och Don Tårnö – ”42 Loveburgiska riksdaler!” svarade vi i kör medan vi försökte döda den andre med blicken.
Manfred – ”Men… Men jag har de pengarna, jag kan betala skulden åt dig! Då slipper vi ett blodbad!”
Han tog upp en tjock plånbok, rotade igenom den och hittade tillslut två tjugor och två kronor bakom massa tusenlappar.
Jag – ”Om jag tog emot de där pengarna skulle jag aldrig kunna se mannen i spegeln i ögonen, igen!”
Manfred – ”Du har ingen spegelbild. Du är en vampyr.”
Jag – ”Men om jag skulle haft en man i spegeln skulle jag inte kunna se honom i ögonen!”
Tystnad
Manfred – ”Ta bara de [Censur] pengarna så vi får ett [Censur] slut på den här [Censur] B-sagan.”
Tystnad
Jag – ”Okej…” Jag tittade i golvet och tog pengarna som jag senare räckte över till Don Tårnö, som efter det släppte RÜP fri.
RÜP – ”Manfred! Du kom och räddade mig du är…”
Jag harklade mig och båda tittade på mig och sa:
Jag – ”Ja-jag hjälpte också till!” Stammade jag fram. Båda ignorerade mig och RÜP fortsatte:
RÜP – ”… Du är min HJÄLTE!” De började hångla och göra andra snuskiga saker samtidigt som jag gick och satte mig i ett hörn och tyckte synd om mig själv.
SNIPP-SNAPP-SLUT, så var sagan äntligen slut!
hehee.. Lite långt för att orka läsa dock^^
När kommer uppföljaren? :O
Säger bara en sak.... FRITZL!
Nån fortsättning får du fan göra, vad ska du annars göra med alla karaktärer? :P
Uppföljare, nej det blir ingen fortsättning! Istället blir det en ny saga i framtiden :P
fortfarande så räknas det här som en blogg!
Och det är inte karligt! Om nu äns Karligt är ett ord...
Jag är riktig imponerad av ditt sjuka sinne, som klarar av att komma på såna här sjuka grejer, skriv en bok för fan!
Du är super på att skriva min gamle granne!
Eller är det så att du super när du skriver och därför har du sån fantasi? :o
n00b ;)
Du får se till att börja på histtorien med mig i!
[i]Du har tills lunch imorgon på dig...[/i]
Kommenterar.. kommenterar.. :P¨
(du skriver bra min vän ^^ )
hahahaha, hur orkar du?
du år söt, you can sug min kuk if you want :P
now you have your comment ;)
so loggin :D
Tyst incest-erik!
hahaha romeo :DD
HAHA, det händer mycket ute i berg när man har tid och orkar skriva sånt här :P ne men de var skojigt hihi (Y)
okey. Jag gick och la mig och fick dåligt samvete för att jag inte läst och kommmenterat! Vodoo?
Much great work my friend, ser fram emot att anlita dig som min lilla professionella parodiskrivare. Din lön är så klart ett saftglas för varje gång du träder in i min bo-... jag menar hus! och självklart att DU betalar mig!
*ondskefullt skratt*
och du HADE INGET JÄKLA MONTAGE!!! my feelings are hurt woman!
Men Clara, jag ville ju ha ett montage, men den där [censur] Manfred hann ju slå ner mig förre :'(
Manfred är helt klart en mångfärgad karaktär, men en sak är säkert.
Niklas ÄR söt när han sover.
Speciellt efter en dos sömnmedel.
Mm, det är skönhet det...
Japp, han är helt genom god, den där Manfred fnys
Sjuk? Men helt okej för en noob
GRYM SAGA!