Sagan om Mig, juicen, och Dennis
- "Hej jag heter Niklas och jag har ett problem."
- "Hej Niklas!"
Nu kanske nu undrar hur jag kom till det här? Det är en lång, lång historia och det är troligen lättast om jag tar den från början.
Allting började med att jag började dricka lätt på fester på ett socialt vis, sen efter det hittade man förstås McDonald’s.
Ett paradis för en juice drickare och jag började springa in och ta mig en ”Stänkare” varje gång man gick förbi.
Med efter ett tag blev det fler och fler besök, och mer allvarligt som jag började förknippa Donken skylten enbart med den fantastiska juicen, och jag gick snart ditt varje dag och drack, med ord som ”Det här är sista gången” ekande i mitt huvud.
Snart kom jag att träffa nya vänner som ”Big C” och ”Slaktar Erik” och kom in i såkallade ”fel kretsar”, ungefär en lika idiotisk krets som att återvinna plast och burkar på återvinningsstationer istället för att bara slänga allt direkt i den vanliga soptunnan.
Snart gick det så långt att jag inte längre fick en kick ut av att bara ”dricka det” utan började injicera det direkt in i blodomloppen med sprutor. Det hade alltså börjat gått käpp rätt åt skogen.
Efter flera år av det här missbruket var jag nästan omöjligt att ta bort beroendet, min kropp behöver det här giftet för att överleva och inte tvärt om.
Det var här Dennis kom in i bilden.
Men en gammal vän, Dennis, bjöd in mig på en kaffe och när vi satt där och småpratade sa han:
- ”Nu Niklas måste det bli ändring på det här, allt det här kommer bli bra tillslut ska du se!
Men plötsligt han fick något i sina ögon, något mörker som jag aldrig sett förut samtidigt som ett maniskt leende fyllde hans läppar och han fortsatte:
- Nu ska du få k[Censur]k, din jävel!”
I ren skär förstärkelse så slängde jag bordet framför mig och kaffe och bullar fyllde rummet samtidigt som jag kastade mig mot närmaste utgång. Men det var försent. Dennis hade redan tagit fram läderpiskan och dragit av sig sina byxor så att hans svarta läder tangas lyste som djävulens svarta mörka ögon mot mig.
Smärtan var så pass outhärdlig att mina ögon tårades samtidigt som mitt medvetande sakta försvann.
När jag sen vaknade upp frågade jag Dennis varför han gjorde det, varför skulle det här ändra mitt drickande? Han svarade att han inte än visste om att jag hade det här beroendet, utan att han gjorde det bara för att han hade kärleksproblem med sin fru, Zakke, och en väldigt konstig sexuell läggning.
Men om du ville bli botade från mitt drickande, sa han, skulle jag vända mig till Anonym Alkoholisterna sällskap i den förgyllda och hjältefyllda staden Hallstahammar. De har botat mig sju gånger nu, fyllde han i.
Det här var vändingen i mitt traumatiska liv, och nu är vi tillbaka där jag började. På Rehab hos Anonyma Alkoholisterna i Hallstahammar.
Det var dagens saga!
Ha en bra måndag, för det har jag verkligen inte!
Med en vanlig hälsning,
Niklas
Du får alltid den hjälp du behöver hos mig
// Din William!
vem är inte beroende av apelsinjuice? ;)
Kommer ihåg första gången du åkte in på detox, det var inte lätt inte :(
Byt till Kantzowska! :D
arg, den hjärteskärande historian! Men.. Du gillade det! Erkänn! Apelsinjuicen är allt, ALLT!